Sex, droger och Facebook

No niin, mä oon seonnut Facebookiin niin, että kirjoitin jopa viimeisimmän kolumnini asiasta.

Sex, droger och Facebook

Vissa skulle se din attityd som negativ. Du, däremot, tröstar dig med att acceptera att det finns ett antal saker som du inte kommer att göra under din livstid. Flyga en rymdfärja, simma över Engelska kanalen, köpa gångstavar: alla dessa är bedrifter som du är glad att lämna till andra. Det gäller dubbelt för internetdejting.

Det är klart att vi alla hade hört historier om folk som lagt ut sina profiler på nätet, och till och med hittat andra – normala – människor där ute, men inte skulle vi väl själv göra det, tänkte vi. Då händer något intressant. Det visar sig att till och med statsministern hittat sällskap på nätet. Statsministern! Inte ett dåligt kap, tycker vi, kanske det trots allt finns anständiga människor ute i cyberspace. Och just som vi börjat tina, händer det något igen: den värsta smällen som internetdejting någonsin kan få, den värsta travestin av posterbarn för internetdejting stiger fram, en värsta motgång, som internetdejting aldrig kommer att repa sig från. Nämligen Susan Kuronen. Om något kan skrämma en människa ifrån nätdejting, är det Susan Kuronen. Vi svär att vi aldrig - ALDRIG - kommer att leta efter sällskap på nätet. Aldrig.

Enter Facebook. En internetbaserad nätverkssajt, dit alla nu flyttat över sitt socialliv, har börjat ha en enorm effekt på våra människorelationer. Plötsligt är alla där, och folk facebookar en masse. Vi har dock inte bara fått ett redskap för att uppehålla våra vänskapsrelationer, utan Facebook är dessutom ett ypperligt redskap för att lösa många frågor som kan avgöra vårt kommande förhållandestatus, och till och med sexliv. Tro mig, det är bara fråga om tid, förrän de första facebookparen i din bekantskapskrets uppstår.

Det har blivit så enkelt: du kan "poke" den där söta killen från grannhusets arkitektfirma, skicka en virtualdrink till den där tjejen från din tyskagrupp, ge ett superlativ ("hottest guy on facebook", till exempel) åt din kusins kompis ex-flickväns bror som du träffade på midsommaren, men som du aldrig skulle täckas ringa upp eftersom ni inte känner varann så väl. Och voilá: en oskyldig kontakt är skapad.

Facebook är inte endast singlarnas Röda Kors, utan hjälper också nykära. Att ändra på sitt förhållandestatus i sin profil, är ett klart tecken på vad tillståndet i den reella världen också är. Vad anser din kille, då du ändrar från "Single" till "it's complicated"? Att göra förhållandet officiellt är också enkelt: hela ditt nätverk informeras, då du lägger till din älsklings identitet. "Anna is now in a relationship with Kalle". Och det viktigaste: lättnad unnas ju hela deras skvallersugna bekantskapskrets. "Dejttar Kenneth och Missen? Knappast, i alla fall är dom inte officiella på Facebook."

Men det finns gränser. Jag surfade runt mina kompisar, och märkte att en facebookbekant hade uppdaterat sin status till ”in a relationship”. Spännande, tänkte jag, fast jag inte alls egentligen känner henne väldigt bra, och har således ingen att skvallra åt. Jag klickade på namnet hon uppgett som sin partner. Jag kom till en profil… Av en hund! Jag vet inte vilket är sorgligare: det att hon uppgett en hund som sin viktigaste relation, eller att hon verkligen skapat en Facebookprofil åt sin hund. Där går gränsen. Köp fast hellre dom där gångstavarna.