Nyt analysoimaan

Tätä kieltä (HUOM! Kieltä, EI moraalisesti kyseenalaista sisältöä) ovat Helsingin ruotsinkieliset abiturientit pohtineet.

Slut med kompisen

Jag har dumpat och nobbat killar för riktigt pladdriga orsaker: konstig panna, kunde inte nämna alla de finska europarlamentarikerna, trängde sig in i spårvagnen före de som var inne hann ut. Jag har också dumpat killar för fullständigt rimliga orsaker: han flyttade utomlands, skrattade åt mina historier på fel ställen, hade visitkort med texten ”I will give up my gun when they prie it from my cold dead fingers”. Flick- och pojkvänner kommer och går, men kompisar förblir. Eller hur?

Det kan finnas många orsaker till att ett par går sina skilda vägar. En av dem är rätt aktuell, nämligen firmans lillajulsfest. För de flesta är firmans lillajul ett spektakel man desperat försöker glömma. (Vems idé var den uppblåsbara dockan, egentligen?!). Andra däremot försöker ännu också minnas. (Jo, du sade faktiskt det till din chef. Och nej, han tyckte inte att det var underhållande). Snedsteg händer, speciellt under lillajul, men ibland slutar förhållanden mindre abrupt.

Ibland hör man att äkta par skiljer sig eftersom de ”växte isär”. Ni vet nog. Låtsas inte att ni aldrig sett på De vackra och de djärva eller Melrose Place. “We just grew apart”. Sådant händer. En person mognar och utvecklas – och förändras. Jämför dig själv: är du samma person idag som du var fem eller tio år sedan? Inte alls. Det kan ju hända att personen du lever med har utvecklats annorlunda än du. Hon eller han är heller inte samma person längre. Så det är kanske inte så konstigt att folk “växer isär” i alla fall.

I det moderna kompiskollektivet är det dock inte tillåtet att skilja sig från sin kompis på grund av isärväxande. När du en gång blivit kompis med en person, är det inte tillåtet att avsluta den vänskapen. Även om din kompis skulle ha blivit en familjelivsavgudande Hausfrau eller en självtillräcklig B-klassens kändis eller en patetisk socialparasit, även om hon plötsligt skulle representera alla de värden du själv föraktar tar vänskapen inte slut. Då den andra ringer och ber dig på kaffe, går du. Som svar duger absolut inte “hördu, vi kanske inte borde träffas längre. Jag skulle vilja träffa andra människor”.

Du kan alltså skilja dig från din pojkvän, men inte din kompis. Det enda sättet att ta avstånd från en kompis är att sluta ta hennes samtal och hoppas att hon fattar i något skede. Men inte vill man ju vara sådan heller. Kompisen är ju inte elak, bara irriterande. Ingen av oss vill såra en kompis, utan hellre ljuger vi och hittar på svepskäl för att inte hinna träffas.

Ibland slutar vänskap förstås mer dramatiskt: skymfningar, förolämpningar, tårar och blodutgjutelse. Ibland gör kompisar orätt mot varann. Din kompis kanske stjäl din flick- / pojkvän (vad hände med allt det där ”ingen flicka / pojke kommer NÅGONSIN att komma mellan oss”?) eller oåterkalleligt annars bränner alla sina broar. Då finns det endast en mogen approach: Hämnas.